Logga in här

- ELLER -Ansök om medlemskap
 
 
 
Glömt ditt lösenord?

Fredrik Bohlin från Hässleholms tingsrätt pratade om klarspråk från juristers perspektiv.P1120559-2

Om folk inte förstår vad det står i domarna försvinner kittet i demokratin. Det blir också färre överklaganden och lättare att få gehör för domen om de dömda har förstått – man slipper använda polisen och kronofogden. Ett dåligt exempel på juridiskt språk är Högsta Domstolens svar om prövningstillstånd för Nordkalk att få bryta kalk i Ojnareskogen. Inte ens vana journalister kunde uttyda vad HD kommit fram till. ”Och det är ju inte så att man tycker att den som skrivit är dum i huvudet, utan det är man själv som är dum i huvudet”.

Språket som auktoritetsmarkör

Förr behövde domstolarna inte göra sig begripliga; deras makt vilade på auktoritet. Nu krävs i stället förtroende och rationalitet. Jurister förmedlar att de kan med hjälp av ord och använder dem som auktoritetsmarkörer.  De nyutbildade juristerna är ofta ”värst” med att visa vad de kan. De äldre domarna som snart ska gå i pension är de som mest vågar släppa sargen.

De farliga orden är de som folk tror att de förstår, t.ex. ostridig som betyder obestridlig och inte orimlig. Den allvarsamma tonen i domar hindrar också förståelsen. Rättegångsbalken innehåller två kapitel som talar om vad domarna ska ange. Domstolarna har tidigare följt lagtextens disposition och rubriker slaviskt: Parter, Domslut, Yrkanden m.m., Domslut. ”En dom är skriven som en deckare, fast den är inte spännande”.

Bra och dåliga effekter av juristers inlärningstradition

Jurister är duktiga på språkriktighet och domarna har få språkfel. Ge dem kredd för detta! Sedan kan man komma med andra synpunkter. Det är smart att börja med sådant som disposition och rubriker, vänta med ordvalen till sist. Det dåliga är att mottagarperspektivet ofta saknas i domar. De har inte en genomtänkt yttre utformning och framhäver inte det viktigaste. De egentliga domskälen är för knapphändiga. Ofta används svepande uttryck som ”vid en sammantagen bedömning” och ”mot bakgrund av ovanstående” etc. Språkbruket är högtravande och avviker från övrigt språk.

Det är svårt att ändra på utformningen. En dom från 1948 påminner mycket om de domar som skrivs idag, med undantag för pluralformerna på verben. På domstolarna finns ofta en pärm med domar som rättsliga förebilder för nya notarier. Då är det lätt hänt att även det språkliga följer med.

Varför satsar domstolarna på domskrivning just nu?

Man satsar på domskrivning nu för att öka förtroendet för Sveriges domstolar, få mer lättlästa domar och effektivare domskrivning. Efter förtroendeutredningen 2008 enades domstolscheferna om att ta fram en gemensam strategi och handlingsplan. Åtgärderna ska vara genomförda senast 2014.

Domstolarna ska i första hand skriva för parterna och koncentrera sig på att förklara vad domstolen beslutat och varför. Målet är att de som läser ska förstå besluten.  Domstolarna ska arbeta systematiskt med att förbättra utformningen av domar – ”inget engångsjippo”. Domstolsverket ger stöd, men varje domstol måste själv arbeta med klarspråk för att beröra den enskilda domaren.

Vad krävs för att nå framgång i klarspråksarbetet?

För att ändra beteenden och attityder krävs att domstolarna arbetar systematiskt och kontinuerligt med klarspråk. Cheferna är nyckelpersoner. På individnivå krävs insikt, motivation, kompetens och mod. Vanliga bortförklaringar är rädsla för att förlora i exakthet, tidsbrist, att det är ovärdigt att skriva ”bebisspråk” och att man värnar om sin självständighet (”ingen ska lägga sig i min text”). Jurister behöver få kompetensutveckling, främst vad gäller disposition och texturval.

Presentationen hittar du här: ESS den 17 oktober 2014-2