Logga in här

- ELLER -Ansök om medlemskap
 
 
 
Glömt ditt lösenord?

Dagen avslutades med en paneldiskussion med representanter från både beställar- och produktionssidan. Paneldeltagarna var Malin Bergendal (f.d. redaktör på Sesam), Caroline Diab (Diskrimineringsombudsmannen), Camilla Forsberg (Linnéuniversitetet), Helena Englund Hjalmarsson (Språkkonsulterna) och Torbjörn Lundgren (Begripsam).

bild på panelen på scenen

Här har vi samlat några av de tankar, insikter och fakta som kom fram under diskussionen.

Komplexiteten är viktigare i dag

1968 lade man grunden till lättläst. Då var lättläst bara till för utvecklingsstörda, som vid den tiden sågs som obildbara. Man hade alltså ingen ambition att låta läsaren lära sig något nytt. I dag anses det viktigt att läsaren får ta del av en lika komplex verklighet som om hen hade läst en text som inte är lättläst.

Beställare och producenter måste hjälpas åt

Beställare behöver bli bättre på att vara just beställare. De behöver kunna prata om syfte och läsare, och de behöver bli medvetna om att det finns olika målgrupper för lättläst som har olika behov. För att beställarna ska bli bättre behöver de ha hjälp av experterna, producenterna. Det är viktigt att båda sidor tar ansvar för att slutprodukten ska bli så bra som möjligt, och att båda sidor är beredda att diskutera och dela med sig av sina kunskaper.

Hur många version behövs?

I dagsläget är många lättlästa texter utformade på samma sätt, som om alla var skrivna efter samma mall, vilket är konstigt. Återigen: det finns flera olika målgrupper som har olika behov, och därför fungerar inte en enda text för alla. Men hur många versioner ska man då ha? Dyslexiförbundet har gjort försök att täcka in flera olika lättläst-målgrupper med bara två versioner, en textbaserad och en filmbaserad. Det verkar räcka bra för att täcka in de flesta grupperna, men frågan behöver fortfarande utforskas mer: Vad är bra för vem?