Logga in här

- ELLER -Ansök om medlemskap
 
 
 
Glömt ditt lösenord?

Sveriges facköversättares årskonferens 2016 del 1

Jun 10, 2016 | Inga kommentarer

I maj var vår medlem Jon Jonsson Sandström på Sveriges facköversättares årskonferens som representant för Ess. I det här inlägget berättar han om sina upplevelser av konferensen för att delge alla medlemmar i föreningen.

Konferensgruppen på Sveriges facköversättares (SFÖ) årskonferens i Umeå 2016 hade jobbat hårt med att få en lokal förankring bland programpunkterna. Temat för konferensen var Våga sprida glädje, och arrangörerna lyckades samla ihop en bred spridning av talare. Vad sägs till exempel om Sofia Jannok, samisk artist och aktivist, Heidi Andersson, elvafaldig världsmästare i armbrytning, Lisa Rönnblom, språkkonsult och Tomas Sarri, nyhetschef på Sameradion? Eftersom konferensen anknöt starkt till lokala och samiska teman hamnade stort fokus på frågor som rör koloniseringen av Sápmi och de samiska språken. Det blev tydligt att det finns många angreppsvinklar på temat språk och makt, och jag tänkte bjuda på de intressantaste från helgen:

 

Tre olika sätt att prata om språk, makt och privilegier

Sofia Jannok, samisk sångerska och Tomas Sarri, nyhetschef på Sameradion

Som konferensens andra talare inledde Sofia Jannok med att apropå temat säga ”men jag ska nog lyckas dra ner stämningen lite”. Hon fortsatte med att initierat och med patos berätta om koloniseringen av Sápmi och de konsekvenser det fått och fortfarande får för samer. Hur hon skrivit låtar till för många samiska systrar och bröder som avslutat sina liv i förtid. Hur de språkpolitiska rättigheter samerna har fått på senare år fortfarande sällan realiseras. Hur samers liv ofta beskrivs i perfekt eller preteritum, fastän de verkligen inte är något förflutet fenomen. Hon tar ett aktuellt exempel från programmet till den här konferensen: Ända in på tidigt 1900-tal använde samerna områdena kring staden som vinterviste och till renbete. Universitetsområdet var renbetesmark fram till 1952. Men fortfarande betar renar runt Umeå, så sent som i vintras på Holmön. Och, säger Jannok, universitetsområdet är fortfarande renbetesmark, det är bara … lite grejer i vägen nu.

Senare under helgen talar Tomas Sarri från Sameradion om samiskans ställning och om att översätta nyhetsklipp från svenska till samiska. Han beskriver ett svårt och roligt arbete med att förmedla känslor och att konstruera nya ord för nya företeelser. Han diskuterar också utmaningarna mellan att avväga vilken av de inte mindre än nio språkvarieteterna av samiska man ska lyfta fram. Är det de mest hotade varieteterna, eller de som flest använder sig av? Men han pratar också om den språkutvecklande och språkbefästande funktion som Sameradions sändningar har fått. För trots att samiskan är ett minoritetsspråk enligt lag, är det inte alltid självklart att få tillgång till den förstaspråksundervisning och den myndighetsinformation man har rätt till. Inte ens i de förvaltningskommuner (t.ex. Umeå) som har särskilt ansvar för just samiska.

Hans Wiechel – journalist och universitetsadjunkt vid Umeå universitet

Hur viktigt det är med framträdanden som Jannoks och Sarris, och hur stor okunskapen om samers situation fortfarande är, bevisas med smärtsam tydlighet under en annan av helgens föreläsningar. Under denna får man också en rejäl mängd argument till varför det vore bättre om exempelvis språkkonsulter, och inte journalister, fick uttala sig om språkutveckling och språkbruk. Hans Wiechel är inbjuden för att tala om hur man som översättare frigör sig från källtextens språk. Det han dock gör, som vit högutbildad man från största scenen på Umeå folkets hus, är att:

  1. Dra rasistiska skämt om samer.
  2. Hävda att särskrivningar i svenskan beror på engelskans inflytande.
  3. Håna enskilda journalister och idrottare för deras bruk av anglicismer.

Han påstår också att Olle Josephson är föreståndare för Språkrådet (vilket var sju år sedan) och att accordeon är en anglicism för dragspel (det är snarare en term för en särskild typ av dragspel). Wiechels huvudtes är att anglifieringen av svenskan är elitistiskt grundad; att vi slänger in engelska ord för att det är en statusmarkör. Det ligger nog något i det, men lite självinsikt och ödmjukhet hade varit på sin plats hos herr akademikern. För om det inte är elitism att som språkarbetare göra sig rolig över människors språkbruk, då vet jag inte vad som är det.

Elfrida Bergman – etnolog och projektledare för Queering Sápmi

Elfrida Bergmans framträdande är i stället en stilstudie i självinsikt och ödmjukhet. Hon talar om  erfarenheterna från konstprojektet Queering Sápmi, ett projekt som gick ut på att samla in och synliggöra samiska hbtq-personers berättelser. Bergman inleder med att förklara att hon själv är hbtq-person, men inte same. Hon understryker också att hon som etnolog inte är någon språkexpert, men indirekt blev språknörd under projektet.

Genomgående i hela sitt föredrag gör Bergman små manövrar som på ett skickligt sätt belyser vad makt och privilegier innebär, och varför det är viktigt att prata om de sakerna. Till exempel bjuder hon in publiken att ifrågasätta hennes eget ordval på scen, med motivationen att det är ett sätt att hantera privilegiet att få stå på scen och uttala sig. Höjdpunkten är när hon beskriver hur projektledningen i Queering Sápmi insåg att de hade blivit den jobbiga sortens feministmän, att de klev in med makt och kunskap och tog plats helt självklart på målgruppens bekostnad. På ett konstruktivt sätt började de ifrågasätta sig själva och fundera på hur de kunde komma runt det problemet. Genom att reflektera över sin egen roll och sina egna privilegier lyckades de med konststycket att skapa ett normkritiskt projekt som kritiserade även sina egna normer. Den här typen av självreflektion över sin egen roll är intressant att tänka på även ur ett språkkonsultperspektiv – vi ifrågasätter ju textnormer, men vilka normer återskapar vi, och varför? Det kan nog vi – och Hans Wiechel – alltid tänka lite extra på.13396947_10154319879718783_722513975_o

Tack för att du tog dig tid att läsa den här texten, jag hoppas den har varit givande! I mitt nästa inlägg kommer jag att berätta lite mer om mig själv och min ingång till översättandet.

Jon Jonsson Sandström
Examinerad språkkonsult i svenska från Stockholms Universitet