I juni 2015 tog jag examen från Språkkonsultprogrammet på Göteborgs Universitet, efter att ha suttit några stressiga månader i universitetsbibliotekets källare med min kandidatuppsats i samtalsanalys. Jag var förväntansfull men också nervös, eftersom min plan var att starta eget och frilansa som språkkonsult.
I början kändes det som om jag behövde uppfinna hjulet på nytt. Vad kan jag? Vad gör språkkonsulter? Hur driver man företag? Vem är jag? Du skrattar säkert nu, men jag är övertygad om att du har känt samma, åtminstone någon gång i ditt liv.
Nu har det snart gått ett år sedan jag klev ut genom dörrarna på Humanisten som examinerad språkkonsult i svenska och jag har lärt mig så mycket. Jag har inte fått svar på alla mina frågor än, men tillräckligt för att ha vågat kasta mig ut i livet som egenföretagare. Nu vet jag vilka unika kompetenser jag besitter och hur många därute som behöver språkkonsulter i sin verksamhet. Oftast vet jag också exakt vad jag ska säga för att övertyga en potentiell kund om att de behöver mig. För de flesta gör faktiskt det.
Eftersom det är fredag när det här inlägget publiceras kommer du här att få höra om en typisk fredag för mig.
Jag börjar dagen otroligt tidigt, redan strax efter halv sju, med att hälsa på alla medlemmar i mitt affärsnätverk. Vi är ett antal företagare som träffas och äter frukost tillsammans varje fredag. Vi byter kontakter och rekommenderar nya kunder till varandra. Nätverkandet är ett bra sätt att få kontakt med nya människor och skapar struktur i min vardag. Det är också min chans att etablera språkkonsultyrket i Göteborgsregionen (även om Anna-Maria Resare har banat väg några år före mig).
När frukostmötet är slut, strax efter halv nio, promenerar jag till mitt kontor och kollar snabbt igenom mejlen. Tar fram min lilla anteckningsbok och fyller på att göra-listan med några punkter och idéer. Om jag har fått en kontakt under frukostmötet är det nu jag ringer till hen och bokar ett möte nästkommande vecka.
Sedan sätter jag igång med språkkonsulteriet. Just nu språkgranskar jag en avhandling. Fram till lunch läser jag därför mycket koncentrerat med hörlurar i öronen. Jag sträcker på mig då och då (om jag kommer ihåg) för att inte tappa fokus. Deadline för uppdraget är redan i nästa vecka, och eftersom jag inte förmår hålla fullt fokus mer än någon timme i taget delar jag upp arbetet i några timmar om dagen.
Min lunch är oftast en medhavd matlåda, om jag inte har ett lunchmöte med kund planerat. Jag äter den tillsammans med mina kontorskollegor i vårt gemensamma kök och pratar strunt och livsviktiga saker. Sällan hinner jag (läs: orkar) ta en promenad på lunchen, men ibland får jag feeling och tar ett varv runt Vasastan.
Efter lunchen kollar jag av mejlen igen. En av mina återkommande kunder, ett museum, har hört av sig med frågor om den senaste utställningstexten jag skrev åt dem. De är nöjda men vill att jag ska lägga till lite mer information om konstnären på ett ställe, så jag gör det och mejlar sedan tillbaka. En kontakt jag fått via affärsnätverket vill ha en offert på redigering av texter till hennes webbplats med fler än tio undersidor. Jag skriver upp det på att göra-listan och ber att få återkomma i början av nästa vecka. Jag räknar lite och kollar snabbt igenom webbplatsens sidor för att skapa mig en uppfattning om hur texterna ser ut.
Därefter är det dags för lite Facebookande. Jag sköter en av mina kunders konton i sociala medier och brukar schemalägga ett antal inlägg för kommande vecka på fredagseftermiddagar. Dels för att det är ett gött fredagsgig, dels för att kunden har kunnat samla på sig aktuella teman för kommande veckas inlägg. Det brukar ta ungefär en timme.
Nu är arbetsdagen snart slut. Jag kollar av att göra-listan en sista gång och bockar av de saker jag avklarat. Därefter skriver jag nästa veckas lista och packar ner min dator i väskan.
Ja, sådär ser en typisk fredag ut för mig. Eftersom jag börjar så tidigt på morgonen kan jag gå hem med gott samvete klockan tre. Efter nästan ett år som frilansande språkkonsult har jag lärt mig att rutiner, struktur och förmåga att planera och planera om är a och o. Alla dagar är inte så strukturerade som den här – ibland är det kaos och jag jobbar fram till midnatt – men förhoppningsvis är det något jag lär mig med tiden.
Tack för mig!
Michaela Gester
Frilansande språkkonsult och ordinarie ledamot med webbansvar i Ess
Publicerat: 22 april 2016